ATT VARA SJUK.

Detta är inte ett beklagande. Mer ett konstanterande. Att vara sjuk är inte lätt. Har man inte rätt att uppleva sin/sina sjukdomar på sitt eget sätt? Jo det har man. Då ingen vet hur du upplever dina symptom. Själv lider jag dagligen, ja varenda natt. Just nu är de extra jobbigt. Då det ena avlöser det andra. Vissa dagar som idag, är det allt på en gång. Varför yttrar jag mig om detta? Jo sedan 1993 har jag varit sjuk. Det tog några år innan jag accepterade detta. Nu är det 2013 och bilden av sjuk är värre.
Detta har jag: Von Eulenbergs sjukdom, paramyotonica congenita, högt blodtryck, diabetes, lipidrubbning, andningsbesvär, hypothyreos, knäatros, handledsbesvär, restless legs och IBS, hjärnbödning, hål i lunga.
Jag skulle enligt alla läkare vara rullstolsbunden innan jag blev 40 år. Men det ville jag inte. Jag har några gånger svävat mellan liv och död. Detta har stärkt mig som person. Att vilja leva. Att omgivningen skall vara glad. Jag har sett de som har det svårare än vad jag har. Det handlar inte om att man ska tycka synd om mig. Respektera att jag är sjuk. När jag säger stopp är det stopp.
Var helg kör jag lördag & Söndag ut reklam. Detta för att ge min familj semester. Lek och skoj på sommaren. Att min familj ska kunna umgås med hästar. Då jag gör detta inser jag att det finns de som har det värre. De ligger ner. Kanske utan förmågan att klara sig själv. Därför är jag lyckligt lottad som klarar mig själv, nästan alla dagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0