kenthj.blogg.se

Jag sitter och skriver på boken. Jag gör det så mycket jag kan just nu. Med stort stöd från min fru Åse.

Hon vet det mesta. Men inte allt. Då jag 1998 hade en hjärnblödning, som skadat minnet.

Det är skadan som finns kvar. Vi pratar öppet om våran uppväxt. Så vi kan förstå varandra och stötta varandra.

Vissa gånger när jag skriver kommer tårarna fram. Känslor som man trodde var borta kommer över en fort.

Ögonen rinner. Hjärtat gör ont. Man blir ledsen av det som hänt. Samtidigt som man lycklig med fru och barn.

Samtidigt som jag skriver, lägger man tid på planera vad som skrivas skall.

Det är jobbigt. Vissa saker gör mig ledsen så ögonen rinner. Jag gråter. Får gråta.

Det är bra att lätta på trycket, släppa ut smärtan. Samtidigt skriva. Minnas.