kenthj.blogg.se

Söndagen den 2 Juni På väg mot Anneberg på kaffe. Emelie jag och Nicklas i bilen.

Nicklas har haft full fart hela dagen. Dock klickar det i hans öron när han sväljer.

Säger: Pappa det känns konstigt när jag andas, Tungt säger han.

Jag stannar bilen. Ser att han är röd på ögonlocken. Att det är jobbigt att andas.

Han är självklart rädd. Jag tar min mobil och ringer 112.

Inget svar. Ringer från Nicklas mobil. 112: Inget svar. Ringer frugan att jag vänt.

Kör i ilfart mot sjukhuset. 3,5 mil dit. Emelie ringer 112. Inget svar.

Jag ringer 112. Inget svar. Jag blir arg. Samtidigt ska jag köra och vårda Nicklas.

Vi ringer 112 tills det är knappt 5 km till sjukhuset akuten.

Då säger jag att jag är så nära så bara förvarna att jag kommer med en pojke.

Födelsdatan. Sjukdom. Vad som behövs.

Då säger han LUGNA DIG LITE!

Jag blev förbannad. Läste upp vad jag kan. Så han skulle till sist förvarna akuten.

Jag parkerar bilen vid akuten. In med Nicklas. Lägger han på bår.

Samtidigt kommer det 2 personer och hjälper oss.

Han fick syrgas, massor av mediciner. Samtidigt kopplar de upp han på hjärtkoll.

Syrekoll M.m.

Efter allt var igång kommer en sjuksköterska. Som ville kolla om detta var nicklas.

Att det tagit sos 7 minuter. Att förvarna efter att vi kom. Det skulle de gjort direkt.

Räkna ut tiden. Ca 5 km. till akuten. Centrum körning. 7 minuter vård. Då har de ringt.

Jag är glad att jag är utbildat ambulansförare.

Dock är det svårt att vara vid sina fulla sinnen när det är ens son.

Jag hatar larmcenrtralen efter detta.