kenthj.blogg.se

När man sitter med näsan ner i tangentbordet, Läser det man skriver så ups halv bok om ens liv.

Tänkte lägga upp det jag skrivit tills idag om livet.

Då är jag framme sommaren mella 8:an och 9:an.

Visst var det en jävlig tid man upplevde. Kanske därför man flyttat från släkten.

Lämnat den så kallade familjen bakom mig.

Nej jag kan inte förlåta. Men behöver inte hata.

Låta dessa personer leva ifred och hoppas var dag de ej söker upp mig.

Jag har inga kort sen jagvar liten. Kommer aldrig att få.

Det är så illa att om någon av de som var familj går bort så vet jag inget.

Kan inte gå på begravning eller fest.

Något jag valt bort för att kunna leva det liv jag gör idag.

Med Åse min fru. Mitt allt.

Våra barn Emelie, Nicklas, Tobias Och Michelle som är vårat allt.

Semester, djur ja allt för barnen.

Ni som läser får gärna kommentera. Fråga.

 

Idag ser jag det som en erfarenhet om hur man inte gör.