kenthj.blogg.se

Kroppen skriker, jag med. Var steg jag tar smärtar. Det bränner inder fötterna, Vaderna hårda sto stenar.

Armbågarna är som om kan knutit ihop mitt skelett. Ryggen klarar inte av att jag lyfter något.

Idag är det en sådan dag då jag behöver sova, kommer att sova.

Nu har jag använt kroppen till dess gräns. Detta kan jag lova att det känns.

Som om en eld brinner inne i mig. Kramp får man här och där. Dessa trycker sig in på skelettet ine som hos andra.

Ut mot skinnet så man ser en bula. Nej mina kramper går in. Då gråter jag av smärta. Det är som det är.

Bara att vila. Har ju varit mycket aktiv nu i solensk härliga sken.