kenthj.blogg.se

Vem är jag? Varför är jag den jag är? Livets hårda skola med ett helvete som började som barn?

Att beskriva sig själv är nog det svåraste som finns om man ska vara ärlig.

Ärlig om sig själv. Vad som är bra och vad som är dåligt med just sig själv. Nästan omöjligt.

Ändå skriver jag lite om mig själv, som jag ser på mig och om mig.Rätta mig gärna.

Föddes 1964. En höstdag. Är i mig själv en glad skit i 2 skor. Tar ansvar för mina barn som bor hemma.

Hjälper gärna vänner när jag kan och om jag kan. Älskar livet. Ger allt för att leva.

Min underbara fru betyder allt. Utan henne hade jag inte orkat vara mig själv, och skriva boken.

Innerst inne har jag svårt att släppa ut så mycket om mig själv.  Det är svårt.

Avskyr att se fel och brister hos andra, ser hellre vad de har för goda egenskaper.

Lyssnar inte på skvaller utan bildar mig en egen uppfattning om  andra.

Har jag problem med någon person, pratar jag inte illa om den. Jag tar problemet med den personen.

Går inte det så är jag inte vän, eller ställer till besvär. Stör ej en person som jag inte kan fungera med.

Har aldrig en baktanke med väsnskap. Vänner är inte givna, de vårdar man.

Jag tar illa upp om någon pratar bakom min rygg. Jag har svängande humör. Blir arg fort och pratar ibland innan jag tänkt efter. Det är inte ofta jag blir arg som väl är. Avskyr att vara arg. Det hjälper inte.

Tror på gud. Men svär och dricker. Jag tror på mitt sätt. Inte som sekter eller så. Men förnekar inte att jag tror.

Jag har varit spik nykter i 10 år pga. mina sjukdommar. Vilket jag idag kan göra. Ta en öl eller något gott att dricka.

Nej inte dagligen. När det är gott. Annars kan det vara. Kämpat att klara av att sluta röka efter ett åter anfall.

Som varade i 2 månader. Rökfri igen. Vilket jag är glad för. Det som är en belastning är att vara sjuk.

Det gör att man ofta är irriterad och sur. Inte kul. Men vad gör man av smärtan som inte går att bota?

Den förstör hela humöret. Då är familjen räddningen. Barnen står i centrum. Man måste orka.

Vi har inte skaffat barn för att de är en börda. Barnen är tillgångar. Ens eget kött och blod.

Ja barnen är det viktigaste, det finaste och vackraste samt det dyraste jag har i livet.

Ibland ser jag det som en nackdel att sällan säga nej.Något jag vet jag måste lära mig gör mer.

Ibland står just jag för mycket i centrum vilket ofta misstolkas av utomstående.

Jag står den jag är med fel och brister. Duger jag inte så säg det. Jag tål sanningen. Bara man inte skriker åt mig. Jag säger själv sanningen till dig, men skriker inte till dig.

Har jag gjort fel står jag för det. Ber om ursäkt och försöker rätta till felet.

Ingen är fullkomlig och mänskligt att fela. Kan man fela kan man rätta till.

Jag är inte guds bästa barn, kommer aldrig att bli. Jag bara bara vara den jag är.

Det är jag stolt för. Tacksam för. Trots det livet visat mig i ondo vill jag i gott.

Det står i bibeln att vi ska förlåta de som skadat/sårat oss. Det budskapet är det enda jag inte kan följa.

Tyvärr så är jag mänsklig där. Önskar jag kunde. Men skadar man mina barn kanjag inte förlåta.

 

Så detta är jag då. I en kort beskrivning. En tönt som skriver texter, diktar och äslkar dansbandsmusik. Familjen som kommer först. Som den ska. En glad skit som älskar att ha andra att skratta. Och skrattar gärna själv.