kenthj.blogg.se

FÖRLORADE MEN VANN.

Mitt liv är inte riktigt som andras.
Den familjen jag föddes in i kan jag inte påstå var bra.
Jag hade 1 syster 2 bröder sen kom en syster till.
Mina 3 äldre syskon hade sin pappa, jag hade min och lillasyster sin.
Jag hade min pappa tills han försvann en dag.
Den av oss syskon som hade kontakt med sina föräldrar bara min lillasyster.
Då vi andra bodde under samma tak. Men med hennes pappa. Och Samma mamma.
Ingen av oss hade kontakt med sin biologiska pappa. Bara lillasyster.
Mycket är förträngt omedvetet.
Det jag minns kan ibland hoppa från tid till en annan.
Jag minns att vi bodde i Åseda med mamma. Inget om min pappa.
Och att vi hade besök av en moster. Min gudmor.
Orsaker eller anledningar till detta är bara ord från min mamma.
Det är mycket som bara finns hennes ord på. Saker och händelser jag inte minns.
Nästa minne är att vi bor i Växjö med min lillasysters pappa.
Hon var inte född då.
Jag gick i andra klass, och minnet var jag gick i första klass finns inte.
Min uppväxt var långt ifrån bra. Kantades av slag och ord vad jag kallar det psykisk misshandel.
Ännu idag känner jag av ord som ekar inne i mig.
Jag växte upp utan min biologiska far. Jag träffade honom det året jag slutade 8 klass.
Jag fick ha honom en sommar. Sedan försvann han igen.
Den bild som gjorde att jag sökte upp han byggde min mor och äldre syskon upp.
En mening som sitter hårdast kvar är från en gång jag spillde ut ett glas mjölk.
Då kom ett slag av min styvfar och en mening från mamma som jag aldrig glömmer.
”Du är precis som din far.”
Vi satt alla runt köksbordet vid denna händelse. Alla i familjen hörde det.
Inom mig kom en fråga jag inte vågade ställa. Hur är min far?
Vem är min far? Vad gör min far? Finns han?
Många frågor för ett barn. Obesvarade frågor.
Detta ekade länge i mig. Hur är min far. Vem är han? Varför sa hon så?
Jag var i det året jag skulle fylla 9 år. Hela världen var ny för mig. Vi hade flyttat till en mindre ort. Ny skola, nya kamrater. Något som var en vana att göra, hade min mamma berättat.
Inget blev bra i starten. Nya skolan tyckte jag inte om. Hamnade i delad klass en trefyra. Min bror som är ett år äldre hamnade i en femsexa. Året där på kom vi i samma klass. Kan ha varit fyr/femma och fem/sexa. Det resulterade i att jag fick byta skola. Vi hade en kantor som lärare.
Han var inte god. Han var ond mot oss barn.
Detta året hade man vuxit lite i självförtroendet.
Minns detta än idag. Kantorn hade slängt smink för några av klassens tjejer.
Jag tog deras parti och gick ner till hans kateder.
Stod iskallt och sa något dumt om värdelös hjälp och hans bestämmande.
Samtidigt spottar jag han i ansiktet.
Resultatet blev att jag fick byta skola.
Går i femte klass, ska lära mig åka buss till skolan.
De som åker i bussen ser mig som ett offer. Stora killar som kan mer. Jag blev en längre tid hårt besvärad av dessa ungdomar. Efter en tid byttes de ut mot mer jämngamla. Men fick stå ut, det hjälpte inte att säga till hemma.
Fick ingen hjälp hemifrån ändå. De sa som vanligt:”Det är nog inte så illa som du säger”.
”Det kan inte vara så farligt”.

Man kan säga att min uppväxt var hoppig.
Vi kan nu konstatera att jag växte inte upp med min pappa.
Detta gjorde inte mina 3 äldre syskon heller.
Min lillasyster hade sin fram till hon gick i nionde klass.
Han var alltid snäll mot henne. När vi äldre var nära.
Men mot oss andra var han djävulen, när mamma ej var hemma.
Om något gått sönder, exempel en lampa.
Då ställde han oss 4 stora på golvet i en rad.
Även den gången som lillasyster tagit sönder lampan, fick vi stå där.
Hon sa: Pappa det var jag.
Hans svar hör jag ännu: Det var INTE du. Måste vara någon av dem.
Jag minns hur tårarna rann. Fan hon sa som det var.
Ska vi tvingas ljuga för att få lägga oss?
Svaret var egentligen givet Ja det fick vi.
Den av oss som erkände fick antingen stryk eller lägga sig hungrig.
Tidigt byggde vi upp ett hat. Jag är troligen den enda som har det kvar.
Mitt första minne av han kan jag inte precisera.
Ärligt tror jag detta är förträngt. Jag minns inget av egen vilja innan jag gick i andra klass.
Ofrivilligt eller förträngt får du som läser bedöma.
Vardagen kantades av rädsla för HAN. HAN slog oss med tillhygge.
Mamma slog ibland, med mattpiskan. Minns när min bror bröt en.
Det värsta var HAN. Lillasysters pappa.


En dag satt jag och gungade utanför vårt område där vi bodde.
Jag hade skolkat denna dagen, vet ej varför en som jag gjorde det.
Gick ju i andra klass.
Långt innan han skulle komma hem, såg jag han gå förbi.
Jag blev stel av rädsla. Visste att jag gjort fel.
Detta var innan han visade sitt rätta jag mot oss icke hans barn.
Efter en tid hade jag samlat mod och gick med tunga steg hem.
Sakta upp för trappan till vår dörr. Kliver sakta in.
Han sa inte ett ljud på en stund. Drack sitt kaffe med blicken i tidningen.
Till sist sa han något om varför jag var hemma.
Som straff fick jag dammsuga. Det gjorde jag. De rummen han sa att jag skulle dammsuga.
Jag var inte rädd då, sjöng och dammsög. Sjöng den ena sången efter den andra.
Hittade på egna sånger. Sen sa jag att det var kul att dammsuga. Kände mig stolt att jag gjort det han sagt. Direkt högg han mig med orden: Bra, då kan du ta resten av lägenheten med. När han sagt det försvann jag in i mig själv. Minns inte vad han gick, minns inte när mamma eller syskon kom hem. Totalt är minnet rensat. Jag bara dammsög.
Ibland fick vi följa med till hans arbete. Det var kul. Hans chef hade 2 söner runt vår ålder.
De hade en gokart som vi fick köra. En sjö att fiska i. Ja det fanns inga större regler dessa dagar. De vuxna jobbade. Vi barn lekte.
Allt detta försvann. Bara en dag.
Minns inte själv men mamma har sagt att vi skulle önskat oss en lillasyster.
Fram till dess var det min storasyster, den äldsta brodern, han som är ett år äldre en jag.
Plötsligt en dag var lillasyster där. Vi var hos Hans mamma och pappa.
Där bodde hans syster med sin man. De var snälla mot oss.
Jag och brodern som är ett år äldre var där. Var storasyster och min andra bror var minns jag inte. Minnet av den sommaren var bus. God mat och massor av gott som kakor med saft.
Ingen som skällde. Vi sprang och lekte något. Jag jagade min bror, skrikande med öppen mun. Svalde något som satte sig fel i halsen. Vi sprang in och fick dricka saft för att ta bort smaken. Hade fått i mig en fluga i leken. Denna dagen glömmer jag inte. Vi står med saft och bulle. Då hon, Hans mamma säger till oss: Ni får kalla mig farmor om ni vill.
Sen kramade hon oss hårt och sa hur mycket hon tyckte om oss.
Allt roligt har ett slut. Exakt vet jag inte hur detta roliga tog slut.
Om jag minns rätt kom en vit bil upp på gården.
Ur stiger han och mamma. Farmor grät och kramade om dem länge.
Storasyster var med. Kom pojkar. Kom. Ropade mamma.
Då fick vi se vår lillasyster. Ligga i en vagn i bilen.
Oj vilken dag detta blev. Massor av uppmärksamhet på henne den nya.
Men det gjorde inte oss något. Vi fick så mycket gott. Vi fick äta så mycket vi ville.
Nu i skrivande stund, minns jag inte var min äldsta bror var. Han var inte där.
Jag tror han redan då var på ett fosterhem. Han hade något som gjorde han arg.
Inte mot oss syskon. Jag kan inte komma ihåg när han inte var kvar i bilden.
Jag minns att vi hade flyttat till ett hus som var tre lägenheter.
En gång där minns jag hur han slog sönder köket. Nästa minne går han i skolan och bor hemma. Han var stor då. Gick nog i sjuan eller åttan.
Vi åkte från farmor med lillasyster. Till lägenheten. Nästa minne där är en stor fest.
Alla från släkten var där. Mostrar och morbror. Med respektive. Sprit och öl efter maten.
Till maten var det vin och snaps. Tror det var dopet för lillasyster.
Detta var slutet på våra fina dagar. Sista sommaren bland trygga vänner.
Minns jag nu rätt slutade jag andra klass. Sommarlov med bus och hyss.
Krigade mot grannområdet. Vi hade ett område, sen var det en skogsdunge till nästa.
De hade ett fint fort i sin lekplats. Den krigade vi om. Det var en lek.
Plötsligt skulle vi flytta. Detta skedde så fort. Jag minns inte att vi packade.
Minns inte att vi flyttade in i huset. Det jag minns är att vårat hus låg på en kulle.
Stort jäkla kråkslott. Allt som allt var det tre lägenheter, två längor som gick ihop.
Alla var där. Storasyrran var med några hon kände. Jag och bror kände inte någon. Vi stod vid uppfarten och snackade med några från byn. Det slutade med att vi gjorde äppelslungor och vi krigade mot varandra. Slungade äpplen på varandra. Då kom han. Skällde på oss alla. De vi krigade mot blev rädda. När vi mötte dem senare frågade de om han var galen.
Ja sa vi. Men skit i han. Så hade vi lärt känna några i byn.
De visade vägen till sjön. Dit gick vi ofta. Badade och hade livräddningsbåten till fiskebåt.
Det kostade 5 kr att hyra en kanot, 10 kr för en eka. Sådant fick inte vi.
Sommaren tog slut och nu skulle allvaret börja. Skolan.
Det var spännande. Vi kände några men långt från alla.
Lekis, första klass eller andra klass minns jag inget av. Har sett kort där mamma står med.
Detta kort är från en skolstart. Ändå kommer jag inte ihåg om vi hade någon mamma med när jag började i trean. Nytt ställe, ny skola. Ny by. Vi var ju vana vid Växjö.
Första minnet jag har från skolan i byn är att bakom skolan låg en stor fotbollsplan.
Där var vi på alla raster. Utom de få gånger vaktmästaren släppte in oss i tunnlarna under skolan. Han var alltid snäll mot ungarna på skolan. Tror inte någon sa något illa om han.
Sa han till oss gjorde vi direkt som han sa. Han var aldrig arg.
Nästa minne är ett slagsmål mot en kille. Jag slog till han för jag blev hetsad.
Det var ett enkelt bråk från början. Inget som vi inte kunde lösa. Detta fick min bror att bli arg. Han manade på att jag bara skulle slå till han så han låg ner. Detta hörde jag hela degen efter med. Det var bestämt att jag skulle säga killens namn sen smälla. Han hade en buss att passa. På landet åkte de som bodde långt bort buss till och från skolan. Jag ropade på han.
Det small och jag såg hur han blödde. Liggande ner på golvet och alla som hjälpte han.