kenthj.blogg.se

Sitter ensam, plockar bland mina växter som jag odlar fram.

Utan orsak, inget som jag tänkte, inget som hände idag. Allt bara kom över mig.

Tårarna rinner ner för mina kinder. Minnen som svider. Öppet och ärligt. Gråter.

Tänker på skilsmässan som kostade mig mina 2 barn. Undrar vad jag gjorde för fel. Visst jag som ville skiljas. Men pga Ord som sagts av henne. Till sist vill, vågade? inte mina barn träffa mig. Jag har inte sett dem sen Februari 2002. Den största förlusten jag haft. Men i mig gör det ont. Ändå vet jag att ingen som ej Utsatts för det kan heller inte förstå. Detta var jag som ville skiljas, men INTE till priset av mina barn.

Så blec det. 11 år hämtar man inte igen. Man kan inte leva ikapp det. Visst jag träffade henne jag är gift med idag. 4 Härliga barn runt mig. I hjärtat finns ändå de andra 2. Man kan inte glömma barn. Detta var ej deras fel. Alltid de vuxna. Jag gjorde fel. Hon med. Smutskastade varandra. Ja hemskt.

Jag skyddade henne i brottet hembränning. Men vad gör det mig? Inget.

Jag förlorade igen. Alla som jag kämpat mot. Släktingar som gnällde att hon var 11 år äldre. OCH tyckte jag då.

Med facit i handen var detta inte mina bästa levnads år. Allt slutade i katastrof. Det ena bråket avlöste det andra. Till sist gav jag bara upp. Släppte allt. Fan detta var inte jag. Nej, passade inte mig.

Jag trodde aldrig priset skulle vara så högt då, som jag vet idag.

Barnen förlorade jag. Svårt, hårt att leva med.

Jag träffade en annan tjej. En gemensam bekant. Hon hade med barn,. Ja detta slutade med att vi med delade på oss. Hon flyttade. Jag avskydde henne. Hennes mamma och styvfar märkte att hon(den nya) kom med mina starka värktabletter jämnt.

Var det det som hon ville? Att jag skulle föräta mig på dessa? De trodde detta. De varnade mig.

Jag förde ett block i min bakficka. Med tider, antalet tabletter i ca 3 veckor.

Jo fan då visade det sig att: 2 tabletter 8 till 12 gånger per dag kom hon med.

Tabletter som löses upp i vatten. Jag tog upp detta med henne. Oj vilket liv det blev.

Allt slutade med att hon flyttade hem till vänner. Jag bestämde mig att det får vara så.

Efter ett tag blev allt värre och värre. Hon märkte att hennes mor & sytvfar hjälpte mig. Plötsligt en dag när jag kom hem var alla mina möbler borta.

Allt utom de viktigaste kläderna. Jag fick ordna nytt. På den tiden hade jag 7 kostymer på kemtvätt.

Dessa var hämtade. Borta. Mina spelvänner började få konstiga samtal. Ja det hände mycket.

Var jag hemma blev jag jagad dygnet runt av henne. Trots hon flyttat ut.

Kom jag hem, gömde jag bilen. Smög över en grannes trädgård. Ändå visste hon att jag var hemma.

Allt jagandet på mig pågick dygnet runt. Nu hade de märkt att jag sjönk i sjukdom.

En gång trillade jag ner för trappan, då musklerna slutade fungera som de gör ibland.

Jag skulle kunna skriva tusen sidor om henne och hennes vänner.

Men till viulken nytta? Jo jag får det ur systemet. Jag blir jag. Starkare.

Denna kvinna var tydligt helt besatt av att skada mig. Hon jag hade barnen med började anmäla mig.

Jag la in mig på psyk. För att få andas. Få vara ifred. Tog mig hem efter ett par dagar.

Direkt började det igen. Hon jagade mig, hennes vänner jagade mig. Min ena bror & systerson jagade mig.

Jag hade kontakt med advokaten. Vi försökte med besöksförbud, nej. Hjälpte ej. Anmälan jag gjore lades ner.

Allt dett jagande gjorde mig galen. Jag vet inte om jag vågar skriva vad som hände, vad jag gjorde.

Det hade hållit på i flera dygn. Aldrig fick jag sova. Jag blev sämre i musklerna. Hjärnblödningen som skadat minnet förvirrade mig mer och mer.

De jag var med och spelade släppte jag. Gemensamt beslöt vi att de ej skulle komma ihåg något om mig. För deras skull. Så  är det ännu idag. Vänner som jag haft är borta för evigt.

Till sist gick allt för långt. Jag orkade inte mer. Var jag än ringde fanns ingen hjälp.

Jag rinde advokaten för att ordna mina papper. Så att begravning skulle vara hemlig.

Att mina gömda pengar gick på annat håll. Inte dit de skulle. Jag skrev på alla papper. Försäkringarna flyttade jag. Skrev annan som ägare om något skulle hända mig. Jag gav tillbaka det de gav till mig.

Helvetet skulle braka för dem en vacker dag. Det du ger får du själv en dag.

Trots att min första fru fått veta att jag ändrat allt, hon sa se det vidare till henne jag kämpade med.

Trots detta jagades jag dygnet runt fanatiskt. Ren tortyr.

Jag eldade ju för helvete upp brudklänningen, vad är det hon inte fattar?

Nu var det nog. Jag ringde en kväll tror jag det var, till advokaten.

Hon kunde inte hjälpa mig. Det fanns inget mer att göra sa hon. Bra sa jag. Då har jag inget val.

Jag minns hennes skrik, Tänk dig för!

Pang, sen minns jag bara sjukhuset. Att jag vaknade där med skottet sittandes i pannan.

Japp jag ville dö då. Just då ville jag inte mer. Att jagas av 2 ex med vänner dygnet runt. Att de tar allt jag har.

Ja den sista tog faktiskt så långt som mina möbler och kläder.

Så ont hade jag inte gjort dem. Nej jag hade gett och gett. Även om jag med gjorde fel.

Så har ingen rätten att ta allt från någon annan. Storyn hur det gick skriver jag ej idag. Men visst lever jag.