SLUTET PÅ HELVETET. SISTA DAGEN.

Det tog mig många år att inte låta familjen påverka mig negativt. För många år. En period i mitt vuxna liv var min mamma en mamma. Då var hon gift med Leif. Som jag kallade "farsan". Han hade tidigare varit gift med en av mina mostrar. Som gått bort för tidigt. Han har  jag sett från jag föddes till han gick bort.
Efter hans bortgång blev mamma sitt rätta jag igen.
Det finns ingen som klarat av att skada mig sedan jag mötte Åse min fru. Jag står stadigt på jorden med stark vilja och älskar livet. Mamma var på besök. Jag rev den gamla uteplatsen. Skulle bygga altan.
Vår son Nicklas säger: Pappa farmor kommer. Jag har altandörren öppen.Hör vad de söger i hallen. Ser att mamma ser mig. Hon tittar ut. Nicklas var ej stor, men kunde prata rent. Han sa till Farmor: Michelle sover. Åse stod och diskade. Min mamma sa något i köket. Sedan utan ett ord går hon. Hon sa inte hejdå till barnbarnen.
Jag går in och frågar Åse vad som sker. Hon var inte klar med disken. Åse sa att de pratade som vanligt. Men något verkade fel. Jag ringde till mammas mobil. Frågar lugnt och stilla vad som händer?
Hon säger att min fru inte vill att hon kommer, det märker minsan hon. Hon är då rakt inte välkommen hos oss.
Jag blev chockad. Svarade henne att vi visste inte att du skulle komma. Du kan ju ringa och se om vi är lediga, har tid. Eller så. Åse var fullt upp med att diska för hand. Det ska hon inte släppa innan det är klart. Jag stod där ute. Du kunde gått ut till mig då.
Som svar på detta fick jag: Nicklas sa att du sov.  Nu blev jag arg. Det bubblade upp en massa gammalt inom mig.
Jag sa till henne hårt, ja elakt: Du tror att vår dörr är öppen jämt. När du kommer ska vår värld stanna för att du kommer. Du påstår att min fru inte vill att du kommer, jävla lögn. Du säger att Nicklas sa att jag sov. Du såg mig stå ute och riva, det hördes in. Du tittade på mig. Du gör min son till en lögnare: Han sa: Michelle sover.
Men helt ok. Du gnäller och beklagar dig. Du har blivit det du var förr. Precis som förr. Du har en son som inte har kontakt med dig. Nu släpper jag igen. Då har du 2 som ej vill veta av dig. Kom nu ihåg vad du sagt.
Jag ska minnas detta med. Precis som jag minns helvetet med dig och HAN. Nu har du gellebarnen som fått kosta pengar. Storasyster, lillasyster sedan har du Livetsordaren. Håll dessa nära dig. Jag glömmer dig igen.
Dina krokodiltårar, ditt sätt att försöka styra och bestämma går jag inte med på. Att du ljuger om min familj.
Mamma slängde luren i örat på mig. Kanske förstod hon att detta var det sista hon gjorde. Det finns bevis att min storasyter fått hjälp i Borås med hyror, lillasyster fick kosta pengar. Med leif fick min syster hjälp med hyror.
Jag har  aldrig fått tillbaka en krona av det  jag hjälpt dem med. Mamma, HAN eller storasyster. Jag bryr mig inte om pengarna. För mig handlar det om att ger du en, ger du den andra. Men nej inte av den familjen.
Detta var sista kontakten med min mamma. Och vad som än händer i vårt liv. Blir det ingen mer kontakt.
Att de slår med ord på mig eller om mig det gör inget. Men de gör INTE min fru illa. De gör INTE mina barn till lögnare eller gör dem illa.
Det fick och ffår den delan av familjen förstå, respektera. Men då de ej gör det så håller jag mig borta. Och de får ej komma hit mer. Den bubbelmoralen vill vi inte ha i vårat liv. Min lillasyster har på vuxen tid avkytt att hennes bror brände hemma. Men köpa och dricka det var ok. Att mamma brände  hemma var ok. När det gick till henne. När vi hjälpte henne att flytta var vi bra. Sedan när man gjorde fel, som alla gör då var allt för jävligt.
Ja så då släppte jag henne med. Idag vet jag knappt var de bor. Jo städer men inte mer. Har inget intresse av dem. Jag u´ndrar varför skulle alltid jag ringa till dem och aldrig de till oss? Så var det. Detta är inte länge sedan. Michelle fyller 4 år i September. Så nära inpå innan Helvetet fick sin sista stopp. Sitt sista försök.
Jag lever i lugn, harmoni. För min familjs välmående. Barnens lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0