VÄNDNINGEN
Det tog till 2002. Då jag hade ungarna. På nätet hade jag stött på en tjej som var vettig. Vi skrev att ingen av oss ville ha något förhållande. Hon hade sitt gamla. Jag mina gamla. Vi skrev i slutet av november 2001 på en sajt.
Det dröjde till Januari 2002 innan vi ringde varandra. Då hade jag lugn. En rottweiler vaktade mig. Köpte honom.
En dröm sedan jag var barn. Visste jag skulle få loss 60. tusen. Beställde 2 till. Vi pratade i telefonen hon och jag.
Första gången inte så länge. Men sen efter någon gång till hade natten gått.
Vi bestämde att vi kunde träffas, med barnen. Hon hade en dotter. Jag skulle ta mina med. Så kunde vi gå ut och äta. Det såg vi fram mot. Och betonade. BARA VÄNNER. Helgen kom. Jag glömmer det inte.
Pratade med mina barn. Vi skulle till Helsingborg. Ut och äöta med en jag känner.
Jo då. Som man ska köpte vi med oss blommor, lite pynt. Till blommorna.
Fick ringa upp henne på vägen. Körde fel. Hon beskrev hur jag skulle köra.
Till sist kom jag fram till den parkering,hon menade. Såg henne stå vid sin dörr. Jag insåg där att "bara vänner" var ganska kört. Vi gick in. Fick en puss. Vi körde ner för att äta på kiaresturang. Hon sa de var bra.
Det stämde bra. Allt stämde så bra. Barnen åt, alla var glada. Jag var avslappnad. Mer än på länge.
Hon visste allt om mig. Jag det mesta om henne. Vi hade inte lämnat något åt slumpen.
Trots detta var vi tilsammans hela helgen. På söndagen när jag skulle lämna barnen, åkte hon med.
Att detta var sista gången på 11 år som jag såg dem visste jag inte.
Hon blev vittne till det som hände. Vi åkte därifrån. Tillbakla till Helsingborg.
Vi Förlovade oss den 8 Februari 2002. Gifte oss den 28 September 2002. Hennes dotter är min dotter med nu.
Så med pojkarna och lilla tjejen har vi 4 härliga barn ihop. Mycket har hänt innan detta och efter. Vi kommer till det med. Var tvungen skriva det som gör mig glad.
Foto: Krister Eriksson. (c)
Kommentarer
Trackback